Vilken akt jag såg fram emot mest, eller kunde tro skulle bli kvällens bästa, var inte lätt att säga. Skulle det bli Cirkus Miramar? Förmodligen det band jag följt längst på livescenen, samtidigt som jag kanske aldrig hört till kretsen av hardcorefans. Skulle det bli Nadice & Maria, som Michael hyllade på bloggen härom månaden och som jag visserligen inte hunnit lyssna på än men var nyfiken på? Eller skulle det bli Loke? Som jag såg göra så bra spelningar i Karlskrona för snart på två år sedan och på Kompledigt i somras. Fredagskvällen på 2015 års Göteborgs Visfestival var verkligen stark.
Cirkus Miramar såg jag för första gången i mars 1997, två gånger faktiskt. Först på Forumgården i Ulricehamn och två veckor senare på Rockborgen i Borås. Sedan har det blivit några gånger genom åren, 1998 i Gislaved, 2002 i Trollhättan och 2007 åter i Ulricehamn. Att se Miramar live är alltid en upplevelse då Pär Mauritzson är en lysande frontman och bandets låtar brukar göra sig bra live. Men kruxet för en sån som mej är att bandet och resten av publiken inte är lika inne på debutskivan Med socker på läpparna och EP-skivorna från nittitalet, The Sol unt vår EP och Popstars Ninetysju. Kanske inte att undra på, då bara ungefär hälften av medlemmarna var med i bandet när jag såg dem live för arton år sedan. Men med det sagt så var "Sis morphene", "Fattiga barn med hjärna" och "Isabelle & solen" väldigt trevliga att höra. Det var ett kul återseende med Cirkus Miramar, men just ett återseende. Som en trevlig fika med en gammal bekant en inte har så mycket att göra med nuförtiden.
Nadice & Maria har som sagt hyllats här på bloggen förut av min flitigaste gästbloggare, vilket kvällens konferencier, den oefterhärmliga Kenny Sörberg givetvis refererade till. Och det fanns täckning bakom Michaels ord, jag gillade verkligen Nadice & Marias spelning. Duon var för kvällen förstärkta med en gitarrist och en trummis. Ihop med cellon skapades en ljudbild som både var maffig och minimalistisk samtidigt, dessutom med bra låtar och bra mellansnack. Och "Smoke on the water"-riff på cello går alltid hem. Jag hoppas få se dem snart igen!
Sist ut var Loke. Han inledde spelningen med att förklara att han inte riktigt var i form, sen körde han igång den blandning av visa och standup jag tycker kännetecknar just Lokes låtar och artisteri. Inledande "Melankolia stad" är visserligen en låt vemodig i kvadrat, men framfördes betydligt hetsigare än på skiva och gick sedan över i "ADHD" och därmed var nivån satt. Och inte ens en låt som "Om" kan få mej att sitta med annat än ett stort leende på läpparna när jag ser Loke live.
Vem eller vilka var då bäst? Loke vinner i kategorin ha-bäst-koll-på-och-därför-gilla-mest. Nadice & Maria vinner i kategorin kvällens-upptäckt-och-ha-koll-på-i-framtiden.
En eloge till festivalarrangörerna och kvällens gästspel från Föreningen Dubbelgöken. Jag ser redan fram emot nästa års festival och hoppas kunna gå mer än en kväll då.
Och på tal om något annat, ett tag försökte jag räkna men hur många gånger vislinjen på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv nämndes under kvällen tappade jag räkningen på ganska fort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar