torsdag 26 mars 2015

Vackert och skitigt på samma gång med Thåström

Såg en gammel rockstjärna för nionde gången igår.

Thåström lämnar inget åt slumpen. Gothenburg Film Studios utstrålade den här regniga, mörka och kalla marskvällen precis den ödslighet Thåström och hans management lär ha varit ute efter när de valde stället. Vi är långt från Lisebergshallen och Trädgårn. Samtidigt är det naturligtvis ett spel för gallerierna. Gothenburg Film Studios är inte en ruffig avsides belägen industrilokal, det är ett jävligt trendigt ställe där Way Out West har en scen och där The Knife spelade i höstas. Och det ligger inte ens ett stenkast från Lindholmen. Men likväl passade det som kuliss för Thåström en kväll som igår.

Sedan jag såg Thåström sist, när han turnerade på Beväpna dig med vingar, för tre år sedan har han skalat av bandet. En av gitarristerna och en av klaviaturspelarna har lämnat och istället spelade Pimme själv kompgitarr på några låtar. När Ossler plockade fram sin stråke och spelade intron på sin gitarr gick det rakt in i själen. Vackert och skitigt på samma gång, precis som ljussättningen och scendekoren. Nämnde jag att Thåström inte lämnar något åt slumpen?

Jag hade lyckats undvika allt vad setlistor heter och blev förvånad när inte "Gräsfläckar" från senaste skivan Den morronen inledde, istället kom "Dansbandssångaren" från förra skivan. En av mina egna favoriter från Beväpna dig med vingar, men inget låt jag uppfattat som något stor publikfavorit. Kanske hade jag fel, men Thåström hade kunnat spela vad som helst, publiken hade jublat över förstalåten och fotat sig trötta ändå. Själv blev jag likväl rörd över valet av "Dansbandssångaren", en låt jag lyssnade mycket på förra vårvintern. Den är tända ljus, varmt vatten, en öl vid sidan av badet och huvudet fullt av tankar. En fantastisk låt.

Sedan följde en nitton låtar lång imponerade uppvisning av en 58-årig artist, som skivdebuterade med sitt första band för mer än trettifem år sedan. De flesta artister i hans ålder skulle inte kunna basera sina spelningar på material från de tio senaste åren och gå hem med det. Thåström lyckas! Visst, de två Imperiet-låtarna drar ner massa jubel. Men Thåström har med de fyra senaste albumen, Skebokvarnsvägen 209, Kärlek är för dom, Beväpna dig med vingar och Den morronen, mutat in ny musikalisk mark och folk gillar vad de hör. Industrirock möter gubbrock? Nick Cave och Killing Joke är två referenser som dyker upp hos mej. Och även ifall det på skiva kan kännas som det är dags att våga pröva något nytt snart så funkar det fruktansvärt bra live.

Visst undrar jag ibland vad Thåström egentligen har emot Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal, eftersom han typ aldrig spelar låtar från den skivan live längre. Och visst kan jag ibland tycka Thåström skulle ha en hel del på att vinna på att spela med ännu mer nedtonad sättning och i konserthus. Men en kväll som igår spelade sådana undringar och tyckanden ingen roll.  

För egen del så kom höjdpunkterna ungefär en tredjedel in i konserten. När bandet drog igång "Främling överallt" som sjätte låt kom den urladdning jag så väl behövde. Det furiösa manglet som utgör halva låten gick rakt in i mej. Den nya "Alltid va på väg" var en utmärkt fortsättning, "Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Piercee" må vara lite halvtrist på skiva men sitter som ett smäck live och en minimalistisk "Österns röda ros" öppnade portarna mot dåtiden på vid gavel och sedan en bekant synthslinga från den gamla Imperietlåten spelats var min lycka gjord. På "Österns röda ros" kom den marschliknande "Kärlek är för dom" och albumkamraten "Kort biografi med litet testamente", fantastiska låtar! Och där nånstans, efter elfte låten, hade det nog peakat för mej. Resten var en bonus. Men vilken bonus sedan. För att bara nämna två låtar: "Ner mot terminalen" känns som en blivande hit och en mäktig "Kriget med mej själv" kom som näst sista låt, den fick gå på repeat på vagnresan hem efteråt.

Och i morse släpptes Thåström till Roskildefestivalen.

Jag tackar jag.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar