Några minuter efter klockan åtta kommer Caj ut på scen. Applåder och jubel. "Vilket jobb jag har, jag får applåder INNAN jag ens gjort något".
Man känner sej som en turist. Jag är inte från Karlskrona, jag har inte följt Cajs karriär sedan Sinn Fenn-tiden, jag har inte en egen historia om Caj eller hans gamla rövarband, jag har inte ens sett Caj spela på hemmaplan förut. Publikstödet och allsången är enorm på de gamla Sinn Fenn-låtarna och en och annan sololåt. Det är lite rörigt, men väldigt charmigt. Caj imponerar med sin ärlighet och publikkontakt. Publiken svarar och Karlskrona älskar sin Caj Karlsson.
Caj gästades av Dan Viktor som både sjöng duett och spelade sologitarr på ett par låtar. Hela Sinn Fenn gästspelade på "Balladen om Sven och hans ångestfylla julimorgon". Ofta hade Caj en trio bakom sig på orgel, bas och trummor, särskilt organisten imponerade! Någon vars namn jag tyvärr missade bidrog med stämsång på flera låtar. Sammanlagt tror jag 12-13 musiker syntes på scen mer eller mindre lång tid. Ibland spelade han själv, till exempel kom Sinn Fenn-hiten "Angelica" helt solo redan som andralåt. Kvällen kallades "Storyteller" och en och annan historia om låtarna fick vi. Låturvalet var blandat från hela karriären och kryddat med covers på Hoola Bandoola Band ("Keops pyramid"), Ted Ström ("Vintersaga") och Pink Floyd ("Comfortably numb"). Sololåtarna "Ett brev", "Avdelning 10" och "Som att sluta med napp" imponerade igår. Caj sitter på en låtskatt fler borde upptäcka, själv har jag bara börjat.
Jag hade bott i Karlskrona nästan ett år när jag började kolla upp Caj Karlsson och Sinn Fenn hösten 2011. Visst, i skivhyllan stod ett ospelat ex av När sanningar tränger sig på sedan länge, men ni vet hur det är, allt hinner man inte kolla upp. Men boende i staun och med en Sinn Fenn-spelning på gång var det klart man skulle kolla upp hemmasönerna. Sinn Fenn-spelningen då hösten 2011 missade jag dessvärre, men på Kompledigt förra sommaren spelade såklart festivalens husartist Caj Karlsson, och jag fick anledning att lyssna än mer på honom. Den missade Sinn Fenn-spelningen tar jag igen på Hasslöfestivalen i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar