Återhållet och iskallt

Shining har aldrig tilltalat mej. Jag har svårt för konceptet självskademetal, även ifall det visserligen var intressant att läsa kapitlet om dem i Blod eld död. Men självskademetal är inte min grej. Jag tycker faktiskt det är rätt osmakligt, kalla mej gärna moralist, konceptet funkar inte för mej.

Men så släppte Shining förra året en cover-EP (Lots of girls gonna get hurt) med bland annat Imperiets "Kung av Jidder" och Kents "Utan dina andetag". När Michael häromdagen skickade den sistnämnda lossnade det för mej.

Att sångaren och frontmannen Niklas Kvarforth gillar Kent är ingen nyhet. Jag minns en Close Up-intervju för en herrans massa år sedan, där han framhåller Hagnesta Hill som en av de bästa blackmetalplattorna, eller något sånt.

Och jag gillar verkligen Shinings covers på Imperiet och Kent. Visst, de ligger ganska nära originalen. Men det finns en annan tyngd och åttitalsproduktionen är helt borta från "Kung av jidder". Låtarna känns återhållna, iskalla, som huggna ur sten. Jag gillar det verkligen. Shining får gärna göra fler covers.