Snart monopolställning för FKP Scorpions?

Alltså, vad har hänt egentligen?

Att för andra gången på mindre än en vecka skriva en nekrolog över en svensk festival? Hur kunde det bli såhär?

Visst, Peace & Love, Siesta!-festivalen, Bråvallafestivalen, Sweden Rock, Emmabodafestivalen, Way Out West och den där Stoxafestivalen ville antagligen locka en bit över 150 000 besökare tillsammans i sommar. Så många svenska festivalbesökare finns det inte.

Några går under i den konkurrensen.

Lägg till det Roskildefestivalen (som brukar locka ett par tusen svenskar), alla de mindre lokala festivalerna med eller utan camping och/eller ett stort torg att spela på och sist men inte minst de akter som turnerar på egen hand. Gyllene Tider ska ut och spela i sommar. 2004 lockade de ensamma nästan en halv miljon besökare.

Det är tufft på festival- och konsertmarknaden.

Samtidigt blir jag uppriktigt ledsen när en festival som inte bygger på utländskt kapital och att enbart tjäna pengar går i konkurs.

Visst, jag har genom åren varit något kluven till just Peace & Love-festivalen. Den gick spikrakt uppåt samtidigt som min gamla älsklingsfestival Hultsfred befann sej i fritt fall. Även den för egen del just upptäckta Arvikafestivalen gick i putten samtidigt som Peace & Love blev Sveriges största festival genom tiderna 2011. Det kändes lite olustigt.

Jag åkte aldrig till Peace & Love, vilket jag såklart hade gjort om inte Borlänge legat så himla illa till från både Borås och Karlskrona. Nu prioriterade jag istället Siesta!-festivalen, Arvikafestivalen och Roskildefestivalen de där åren när många åkte till Dalarna.    

Men Peace & Love stod ändå i grund och botten på samma grund som Hultsfred och Arvika (och för den delen Siesta!). Det var lokala entusiaster och idealister som ville att det skulle hända något i deras hembygd. De började i liten skala och växte sej med tiden större. Precis som t.ex Roskilde och faktiskt även Way Out West förra året hade de ett socialt engagemang. Det är en typ av festivaler jag känner mycket stor sympati för. Dessutom gillade jag att Peace & Love vid sidan om strategin att boka allt svenskt som var på turné oxå gärna bokade en del trallpunk, visrock och gubbar med efternamn. Peace & Love var en bred festival för en bred publik. På sätt och vis bredare än Hultsfredfestivalen någonsin var ens under sina glansdagar.  

Så varför föll just Peace & Love?

1) Överetableringen, se ovan.

2) För stor kostym, om jag förstått media rätt så var förutsättningen för att festivalen skulle gå plus på förra årets festival att de slog 2011 års historiska siffror.

3) Att FKP Scorpions bestämde sig för att likvidera Peace & Love genom att lägga den tänkt gigantiska Bråvallafestivalen samma helg.

Det sistnämnda är antagligen helt avgörande till varför Peace & Love föll så hårt och så snabbt. Utan FKP Scorpions mycket uttänkta val att lägga Bråvalla samma helg så hade antagligen Peace & Love klarat ännu en sommar. Hur då ett Borlängeband som Mando Diao tänkte när de lät sej bokas till Norrköping istället för Borlänge det undrar jag? 

Förra veckan skrev jag att när Siestafestivalen gick i graven var FKP Scorpions ett rejält steg närmre en monopolställning på den svenska festivalmarknaden. Nu tog de inte bara ett rejält steg, de tog ett kliv i världsrekordklass.

Var tar den själ man ännu kan känna på Roskildefestivalen och kunde känna på Hultsfredsfestivalen och Arvikafestivalen vägen? Jag hoppas själen finns kvar på This is Hultsfred, vi ses väl där om några veckor?

Festivaler och konserter har i den vikande skivförsäljningens spår blivit väldigt mycket dyrare. Någon som tror det kommer bli billigare när en utländsk aktör snart har varenda större campingfestival i landet förutom Sweden Rock i sitt stall?

Kommer Bråvallafestivalen nästa år hamna andra helgen i augusti? Bäva månde sexisterna i Rasslebygden.