Har du oxå Spotifystress?

Förr var det så enkelt.

Man köpte eller fick en skiva, lyssnade på den. Och sen lyssnade man på den igen. Ibland köpte eller fick man flera, lyssnade kanske inte lika mycket på alla, men de flesta skivorna blev åtminstone lyssnade en gång.

Sen kom mp3:orna. De la sig så fint i bokstavsordning och blev faktiskt rätt flitigt lyssnade på. Något svårare att hinna med blev det med när man gick över till albumnedladdning, men de låg trots allt fortfarande på hårddisken.

Men nu?

Jag drunknar i Spotifys enorma utbud. Jag vill hela tiden höra mer och höra något nytt. Lyssnandet blir mer fragmentiserat. Att jag trots nästan 80000 scrobblade låtar fortfarande inte lyssnat på samma låt ens hundra gånger är rätt talande. Somliga kan ha en playlist igång där de stoppar in några låtar då och då och köra den playlisten upprepade gånger. Det klarar inte jag. Jag vill hela tiden höra mer och får någon ny idé om någon utmärkt playlist, som jag oftast bara lyssnar på en eller två gånger. Och sen är det något nytt att kolla upp.

Att läsa en artikel om något band kan ta tid eftersom jag hela tiden vill kolla upp låtarna som nämns. Det var annat på den tiden man fick fantisera om hur ett band lät när man läste om dem i något punkfanzine eller Close Up, och sen höra dem en månad, ett halvår eller ett år senare.

Trots att Spotify fortfarande saknar mycket kan jag verkligen känna mig stressad över allt som finns där.

Eller ska jag bara släppa i-landsproblemet och glädjas åt att det inte är som för snart tjugu år sedan, när jag köpte en skiva i månaden eller så.

Det var trots allt inte bättre förr.