måndag 23 februari 2015

Carla Jonsson gör solospelningar i vår!

Om ett blogginlägg som aldrig blev av. 

En av de stora musiknyheterna förra veckan var såklart att Carla Jonsson ska göra ett par solospelningar i vår. Äntligen! 22 år efter soloskivan Skakad och rörd och ännu fler år sedan Carla började bidra med låtar till Eldkvarnskivorna. Än så länge är spelningar i Malmö och Halmstad släppta, men det lär ju bli fler. Utgår från att åtminstone Göteborg, Norrköping och Stockholm får besök.

Som jag skrev för några år sedan:
Han är mer än en sidekick till sin mer kände bror. Han som stått på brorsans högra sida i mer än trettifem år nu (till en början satt han bakom trummorna). Han som ofta har ett särskilt svårmodigt uttryck i ansiktet när han spelar gitarr är dessutom en låtskrivare av rang.
Jag hade tänkt fira glädjen över Carlas solospelningar med att lista hans fem bästa låtar, men insåg efter ett tag att det bara var att lägga ner det projektet. Hur skulle jag kunna välja ut fem låtar?


Skulle "Bitter men het", den svängiga historien om "eldmannen" som "går i stegar och dyker i rök" få plats? Hur skulle jag kunna avgöra ifall E-Street-Bandiga "Susan", som Ulf Lundell helt överraskande valde att köra som cover på en sommarturné på nittitalet, eller "Ingen lätt match, Bobbo", lillebroderns ängsliga sneglande på storebroderns försök att leva rockmyten, plockas ut från Barbariets eleganter? Bägge låtarna är ju hur bra som helst.

"Kungsholmskopplet" skulle väl inte gå att hoppa över? Den var ju så bra i Karlskrona nu senast. Men "Å hej å hå" då? Med sina fantastiska rader om att hoppa ur sängen som ett nyrostad bröd, halka på DN och falla ner död. Eller "När ryssar kysser ryssar"? Låten jag hade som morgonpepp några gånger våren 2007 och formligen dansade runt till i min lilla etta innan jag tog 100-bussen mot Göteborg och grundkursen i statsvetenskap.

För att inte tala om "Blind man", där Thåström dyker upp med stämsång mot slutet av låten eller "Salta skor", där Carlas förkärlek för ordlekar inte vet några gränser.

Och sen har vi ju då soloskivan Skakad och rörd från 1993. Med låtar som titellåten, "När rosor dör", "Ölhund" och framförallt "7:e våningen". Den fantastiskt vackra "7:e våningen", om den saknade Anna, som även finns med i en strålande version på liveskivan Tempel av alkohol. Men hur skulle jag kunna bara plocka med "7:e våningen" från en hel soloskiva?


En annan låt som inte får glömmas bort är den om långfredagen i Vänersborg, "Lilla Paris". Jag och Joakim har seriöst funderat på att åka till Vänersborg en långfredag bara för den låtens skull. Det minsta en skulle kunna göra vore ju att äntligen läsa något av Birger Sjöberg. På samma skiva som "Lilla Paris" finns ju även energiknippet "Mats ur skolan", med mycket lyckad växelsång mellan bröderna Jonsson.

Undangömd på EPn Limbo+ ligger Carlas kanske allra bästa låt, i konkurrens med "7:e våningen", snyftaren "Var det inte vi igår?". Kanske handlar den om samma ex som "7:e våningen", kanske har Carla fått sitt hjärta krossat ännu en gång. Jag hittade Limbo+ för en tia i en numer nedlagd skivaffär i Borås våren 2002, jag förstod varför de flesta av låtarna faktiskt inte fick plats på Limbo, men hur Peter LeMarc kunde spola "Var det inte vi igår?" förstår jag faktiskt inte. Den hade platsat perfekt på Limbo och det vill inte säga lite. Limbo+ finns märkligt nog inte på Spotify men Youtubehjälten Fredrik af Trampe har med hjälp av eder bloggare gjort låten tillgänglig.



Död stjärna finns "Runt solen", men den har jag redan skrivit om här på Minnenas Motell.

Den starka trion Atlantis, Svart blogg och Hunger Hotell bjöd alla på varsin stark Carlalåt. Först ut är förstås "Konfettiregn", som jag egentligen alltid haft svårt att se som en Carlalåt eftersom han inte sjunger den själv. Samtidigt är texten en så klockren Carlatext, med "Karlavagnen" och allt. Men om jag hade gjort en fem-i-topp-lista hade den nog inte fått komma med, en feg och enkel lösning för att kunna få plats med fler låtar. På Svart blogg tronar "Ett litet finger", en av mina första favoritlåtar på skivan. På spelningarna i vår ska Carla ha med sig Marcus Olsson, så kanske får vi höra saxofonsolot live? Och så har vi ju "Lilla Sofie", ännu en av Carlas smäktande historier om en exflickvän. Visst, ordet "lilla" känns lite unket, men vad gör det när texten är så romantisk och vacker?

Tur jag inte gjorde allvar av att försöka sätta ihop den här fem-i-topp-listan.

Vi ses i vår, Carla.

2 kommentarer: