Efter att för ett par veckor sedan totalt charmats av folkmusiktrion Beata Bermuda (vars alla tre medlemmar endast sjunger och spelar fioler), såg jag (om än med en viss oro för att sjunka djupare ned i folkmusikträsket) inget bättre sätt att spendera en måndagskväll än i sällskap med kvartetten Åkervinda i Göteborgs Botaniska trädgård. Arrangemanget Ljusår, som ägde rum denna kväll, är en tillställning där musik möter ljusinstallationer bland träd och slingerväxter i ett växthus (ja, i ett växthus. Bara en sådan sak). Ska jag vara riktigt ärlig fastnade jag mest för bandnamnet, och då jag endast bor två hållplatser från Botaniska var det ingen större uppoffring att gå dit mer eller mindre på chans.
"Tidlösa klassiker som till och med tar sig rakt in i hjärtat på denne måndagströtte indiebasist."Strax efter sextiden kliver så Iris Bergcrantz (sång), Lise Kroner (sång), Hanna Grahm (sång, fiol)och Agnes Åhlund (sång) upp i grönskan och tar ton. Jag ska inte utge mig för att ha särskilt fantastisk koll på den svenska folkmusikvärlden men av språket de fyra framför sina visor på att döma är det inga nyskrivna sånger de ägnar sig åt. I efterhand fick jag också bekräftat att det snarare är ett djupdyk i den svenska vishistorien jag just upplevt, och sånger som "Jag haver ingen kärare", "Kära min mor" (vilket också är titeln på den CD jag tyvärr inte fick med mig hem efteråt) och "Det brinner en eld" (bland mycket annat bjöd de också på en skånsk (?) version av "Jag vet en dejlig rosa") är uppenbarligen tidlösa klassiker som till och med tar sig rakt in i hjärtat på denne måndagströtte indiebasist.
Det är verkligen inte illa (eller...?) att börja veckan med att inse att man gillar BÅDE folkmusik och acappellasång! Hade jag nu bara haft Spotify hade jag inte lyssnat på något annat än Åkervinda resten av veckan, men jag får helt enkelt hålla mig tills jag beställt skivan. Ni andra kan lyssna på "Kära min mor" på följande länk, och det tycker jag absolut att ni ska!
Michael Porali
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar