Systraskap - MVIMW
Systraskap är en duo som funnits i bakhuvudet hos mig sedan jag hörde ett par låtar på [insert valfri digital musikplattform här, för jag minns själv inte vilken] för säkert tre, fyra år sedan. Sabina Wärme och Amanda Lindgrens mörkt dystopiska, dubbiga electronica dröjde sig helt enkelt kvar i medvetandet, och nu långt senare är det dags för Umeå/Östersundsduons debutalbum att se dagens ljus.
MVIMW är den något kryptiska titeln på detta, men efter en stunds inte alls särskilt intensivt googlande står det klart att det helt enkelt betyder My Voice Is My Weapon. I efterhand en helt självklar titel på något så politiskt radikalt som en samling Systraskap-låtar. Med lika stor tonvikt på aktivism som dans rör sig Sabina och Amanda obehindrat någonstans mitt emellan Faithless nästan tjugo år gamla, släpiga dubtechno och de mer nutida primalrytmerna hos exempelvis Wildbirds and Peacedrums. På sina håll påminner till och med sångpartierna inte så lite om de sistnämndas frontfigur Mariam Wallentin.
Från den nattsvarta inledningen med "Let's start a revolution", det givna soundtracket till valfri neonbelyst storstadsnatt, och vidare genom en mer organisk nyinspelning av den tidigare singeln "Wear it like you deserve it" där både Sabinas elbas och Amandas tuba får vara med och samsas om det elektroniska utrymmet, över "Dance to demonstrate" och titelspåret letar sig Systraskap in i de flesta outforskade skrymslen och bjuder på både rytmer och takter åtminstone jag personligen inte är särskilt van vid. Inte så att det skaver eller stör, även om det säkert är meningen emellanåt, utan snarare på det där sättet att jag inte någonstans under albumets fyrtiofem minuter tappar varken intresse eller nyfikenhet.
"The gap" är intensiv, nästan frijazzliknande hysteri medan "Armed with" smyger sig behagligt fram likt ett tidigt the Knife medan avslutande "Society", nästan tio minuter lång, bärs fram av ett stadigt smattrande sambakomp innan det hela mynnar ut i någon slags mässande blues och hela vägen tillbaka igen. Tycker ni att "MVIMW" verkar vara spretigt, ofokuserat och svårtillgängligt? Det är det inte. Inte det minsta faktiskt. Det är bara jävligt bra. Från början till slut.
Michael Porali
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar