söndag 31 maj 2015

"Broken Flag", denna den sista dagen i maj tvåtusen15

Plötsligt stannade jag upp. Lyfte på huvudet och om det var möjligt skulle jag ha spetsat öronen. Jag lyssnade, lyssnade och var återigen med om det underbara ögonblicket det alltid är att upptäcka en riktigt bra låt med en favoritartist eller favoritgrupp.

"Broken Flag" med Patti Smith var låten som återigen fick mej att komma ihåg varför jag älskar musik. Upptäckandets glädje.

I höstas köpte jag Wave, mest för det vackra omslaget om sanningen ska fram. Men sedan den stått på skyltplats ovanför stereon några veckor insåg jag att det faktiskt var dags att lyssna på skivan i sin helhet idag.

Först knaster, skivan hade nog sett sina bästa dar. De inledande låtarna "Frederick", "Dancing barefoot" och "So you wan't to be (a rock'n'roll star)" var gamla bekanta, annars var skivan ny. Jag gillade vad jag hörde, även ifall det inte var någon låt jag verkligen tyckte var något extra innan andra sidans nästa sista låt började.

Pianot, det måste ha varit pianot jag först reagerade på. "Broken Flag" känns både vemodig och storslagen, med sitt lätt sorgsna piano och körerna i refrängen. En sån där låt jag är svag för.

När sistalåten klingat ut flyttade jag tillbaka pickupen och sen gjorde jag det gång på gång. Idag fick jag en ny favoritlåt med Patti Smith.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar