Blogginspirationen är det lite sisådär med, men lite navelskådande funkar alltid. Det är någonting att skriva medan man väntar, som Håkan Hellström kanske skulle uttryckt saken.
Har jag slutat lyssna på ny musik det senaste året?
I sommar fyller jag 34 och enligt en studie refererad av Gaffa så slutar vi upptäcka ny musik efter vår 33-årsdag. Att vår smak sägs ha "mognat färdigt" vid 33 års ålder.
Jag vet inte hur väl det stämmer in på mej. Bara det senaste halvåret har jag upptäckt åtminstone fyra nya akter för egen del. Akter där jag tidigare inte hört något eller på sin höjd någon enstaka låt men nu lyssnat in mej ordentligt på. AK von Malmborg, Slowgold, Kapten Hurricane och The Mob har alla klivit bland mina hundra mest scrobblade akter. Tre aktuella namn och ett betydligt äldre. Och förra året upptäckte jag Emmylou Harris på allvar, hon gick från en handfull lyssningar på "Boulder to Birmingham" och "Hard Times" till att nu finnas med på förstasidan i mitt last.fm-bibliotek.
Å andra sidan, alla dessa fem akter rör sig inom genrér jag sedan tidigare gillar. Det är inte som att jag upptäckt någon helt ny och för mej outforskad musik. Till stor del formades min musiksmak åren kring millennieskiftet, sista året på gymnasiet och åren kring de tjugu. Då kompletteras punken, hårdrocken och proggen med de många gubbarna med efternamn. Och i stort sett befinner jag mej där fortfarande, även ifall jag oxå insett att det finns kvinnor med efternamn.
Samtidigt som den musik jag lyssnar på till vardags i stort sett varit sig likt i snart femton år, även ifall det hela tiden tillkommit nya band och artister, så är jag alltid nyfiken på att höra nya genrér och uttryck live även ifall jag vet att jag kanske inte kommer lyssna så himla mycket på det efteråt. Roskildefestivalen är en guldgruva, Roskilde bokar sedan många år medvetet gott om akter ifrån Afrika, Sydamerika och Asien, akter som ligger väldigt långt ifrån vit gitarrbaserad rock och pop. Jag tycker det är fantastiskt roligt och spännande att kolla upp sådana band på Roskilde. Även ifall jag kanske inte kommer lyssna sönder dem på Spotify när jag korsat sundet och är tillbaks i Sverige.
En annan sak som kännetecknar mitt musiklyssnade är kvantiteten. Jag lyssnar nästan hela min vakna tid, framförallt om jag är själv, på musik. Enligt last.fm ligger mitt snitt på 75 låtar per dag. Lägg till det att det inte ens är ett tvåsiffrigt antal låtar jag scrobblat 100 gånger eller mer. Och där har vi åter den tonårige Johan som beställde tio skivor från Ginza när de andra köpte två eller som inte alls förstod meningen med att köpa en dyr aktuell singel och spela sönder den. Så upplever jag musik. Många olika låtar, kanske aningen konservativ med att hitta nya stilar, men ständigt sugen på att höra massor av olika låtar och akter. Varför spela samma låt tio gånger på raken när jag höra tio olika låtar med samma utsökta artist? Och i den där studie hävdades att vi som tonåringar är mest intresserade av den senaste och mest hittiga musiken, själv lyssnade jag mycket på Mikael Wiehe. Ridå!
Jag tror inte mitt musikintresse slutade utvecklas förra sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar