torsdag 4 juni 2015

Sagan om hur Mob 47 tog steget in i mitt vardagsrum, sista delen av tre.

Kusin Jonas avslutar nu sin trilogi om Mob 47 och hans nittitalsjag som sökte och sökte. Läs gärna del ett och del två.
 
Blir gamla punkare som jag bekväma av sig? Sjunker de in i en fåtölj och nöjer sig med vilket jävla skitjobb som helst? Finns det alls några generella sanningar som vi kan hänga upp våra livsberättelser på? Låt oss diskutera detta tills den dagen vi dör. I vilket fall får nog bekvämligheten sägas vara ett tydligt inslag i mitt liv numera, så till den grad att min 19 år gamla Mob 47-tröja blivit en gosig kudde att mysa med i soffan därhemma!

Istället för att råka få tröjan helt söndersliten av att röja till något tufft band fick jag och min sambo Linda för några år sedan en idé om att låta den bli en del av heminredningen, ett inslag i hushållet. Numera utgör båda sidor av tröjan motiv på en svart kudde i soffan hos en tvåbarnsfamilj.


En gubbe studerar ett viktigt släktträd.
 Så gick det alltså till när Mob 47 klev in i mitt vardagsrum, ifrån pojkrummet i mitten av 90-talet till levnadsrummet i min egna familjs lägenhet två decennier senare. Men vad var det jag sökte, fann jag det, nådde jag ända fram?

Epilog

Nyligen var jag och kusin Johan och såg Mob 47 på Henriksberg i GBG. Jag pratade med Åke och trummisen Chrille om det jag skrivit kring telefonsamtal, bandnamnsdiskussioner och dylikt. Och nya rön uppenbarade sig. Mob står för mobiliseringsförråd och 47 är således numret på en av dessa depåer! Bandnamnet har alltså en tydlig koppling till krig och militär, vilka är återkommande teman i Mob 47:s låtar. Dessutom slog det mig att i något dokument och eller på någon byggnad stod eller står det kanske just Mob 47. Guldstjärna utlovas till den som hittar det och tar ett kort :)

"Dessutom slog det mig att i något dokument och eller på någon byggnad stod eller står det kanske just Mob 47. "

Åke spelade in några nya Mob 47-låtar på egen hand med hjälp av trummaskin, 97/98 någon gång. Men redan några år innan så försökte Chrille mangla lite trummor igen, men enligt honom själv hade han tappat stinget och rentav glömt av hur man gör! Som bekant återförenades de i mitten av 00-talet och på samtliga spelningar jag sett med dem sen dess har de levererat högklassigt, tajt mangelrens av, så klart, Guds nåde. Dom ljuger igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar