På Hultsfredsfestivalen 2003 gjorde jag ett ödesdigert misstag. Jag gick bara något låt in på Kajsa Grytts konsert på Stora Dansbanan. Ölen lockade mer. Senare samma år upptäckte jag hennes comebackskiva Är vi på väg hem? Det var så dags då, jag hade ju sumpat ett gig där den skivan gissningsvis utgjort större delen av setet. I tolv års tid har jag sedan alltid missat att gå och se henne. Till igår, då det äntligen var dags!
Jag gick dit helt nollställd vad gäller förhoppningar om låtar, utöver att jag tog för givet att nya singeln "Ja e inte som ni" skulle spelas liksom någon Tant Strul-låt, eftersom Liten Falkenholm ingår i bandet och Kajsa sagt till Djungeltrumman att det var kul att spela Tant Strul-låtar när hon ingick i bandet. Men utöver det - nollställd.
Då inleder hon med en av mina favoritlåtar från Är vi på väg hem? En av mina favoritlåtar! "Jag är en av dem" var en av de låtar jag först kom att älska på skivan och den inledde hon med. Kajsa, du har hört mina böner! Om jag nu hade varit en som bad böner. Och som inte det vore nog kom "Farlig liten djävul" som tredje låt! Svärtan i låtarna var lika stark nu som då.
Kajsa berättade att gårdagen var första riktiga konserten med hennes nya band, som utöver henne själv och Liten består av sonen Fabian Österman på gitarr, Jenny Farida på keyboard och Daniel Gamba på trummor. Kajsa och Fabians gitarrvägg förde stundtals tankarna till Sonic Youth och Neil Young & Crazy Horse. Bandet lät fantastiskt.
Andra pärlor som spelades under den drygt timslånga spelningen var för att nämna några "Jag ler, jag dör" (med sina underbara trummor), "Ja e inte som ni" (såklart), "Vad har jag gjort" (fint påad med att det har löst sig nu), "Östra kajen" (mycket bättre live än på skiva) och "Allt faller" (mangel!).
Sist innan extranumren kom så Tant Struls "Amason" och sist av extranumren "Slicka mej ren", vilka drog ner flest applåder för kvällen. Och visst, det är låtar jag gärna jublar åt och jag såg som tur var Tant Struls återförening 2012. Men Kajsa står utan problem på helt egna ben med sitt fantastiska solomaterial.
Det var värt att vänta tolv år, men jag hoppas nästa chans att se Kajsa Grytt kommer så snart som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar