lördag 22 juni 2013

Tomas Andersson Wij årets Taube-stipendiat

"Han är en unik rockpoet som med uppfriskande allvar står fast vid dygder som musikalisk noggrannhet, tematisk räckvidd och existentiellt djup" skriver Tidningen Vi i ett pressmeddelande

Hösten 2000 dök TAW och framförallt "Landet vi föddes" i upp lite överallt. Jag gillade vad jag hörde och upptäckte under vårvintern 2001 resten av Ett slag för dig-skivan. Sedan dess har han funnits med. För snart tio år sedan lyssnade jag massor på den då aktuella Stjärnorna i oss och var redigt tjurig på Hultsfredsfestivalen som inte bokade honom den sommaren.

Tomas Andersson Wij är verkligen en av mina favoritlåtskrivare. Inte minst uppskattar jag hans mångsidighet, trots att han är urstockholmare har han gjort några av de bästa landsbygds- och småstadsskildringarna som finns. Det är han, Plura Jonsson och några till som klarar av att på ett övertygande sätt beskriva såväl storstadens puls som småstadshotell som skogsvägar och gärdsgårdar. Kanske allra bäst binds allt detta samman i "Blues från Sverige".
  
Skivorna som följde på Stjärnorna i oss är lite ojämna i mitt tycke. Där finns mästerverk som "Värmlands indianer" och "So long", men helheten blir ändå klart svagare än på Ett slag för dig och Stjärnorna i oss. 2010 års Spår har jag inte lyssnat på många gånger.  

Men förra året gjorde TAW en storstilad comeback med Romantiken. En riktigt bra skiva från den inledande Stockholmshymnen "Långa vägen hem" till Slasreferensen i avslutande "Ljuset här i rummet". Däremellan finns pärlor som "Jag är på väg till dig", "Sturm und drang", "Då kör vi då" och "Kärlek 95". Om jag någonsin tvivlat på TAW försvann tvivlen helt när jag tog mej ann Romantiken. 

hemsidan finns frikostigt med kommentarer till de flesta låtar (med undantag för de två senaste skivorna men det kommer väl säkert med tiden). Att surfa runt och läsa de små berättelserna gör att låtarna växer, de får ett eget liv och ibland en ny innebörd. Vad låtarna handlar om för mej visste jag redan, men att dessutom få en berättelse från låtskrivaren själv, och ofta mer än de pliktskyldiga två-tre meningar man annars kan få hålla till godo med. Kanske är det något av det jag gillar bäst med TAW? Han vill berätta, han vill att vi ska lyssna och ta del av det han har att säga. 

I nästa nummer av Tidningen Vi kommer en intervju med honom, ser fram emot den. Intervjun i Värvet i våras var riktigt hörvärd. 

Jag hoppas Taube-stipendiet sporrar till fler konserter och en uppföljare till Romantiken. Tydligen ska det vara något speciellt med TAWs konserter i Hagakyrkan, Göteborg. Vad sägs om att spela där i höst igen? Jag vet en nyinflyttad Göteborgare som kommer vara där isåfall.  

2 kommentarer:

  1. Blir sugen på att plocka fram den gamla kusin-trilogin ifrån 04/05, där TAW återfinns med ett spår om jag inte missminner mig, kanske två. Dan Berglunds konsert(er?) i Hagakyrkan är jag också sugen på, blev inte att vi gick senast...

    SvaraRadera
  2. Åh, vad kul! Det finns absolut med någon TAW-låt på de blandskivorna, kanske framförallt den första eftersom den gjordes redan sommaren 04 (Summer Holiday Camp?). Jag tipsar gärna om TAW-låtar, de som nämns i bloggningen och den naturromantiska "Sanningen om dig" är alla bra att börja med. För att inte tala om "Mellanstora mellansvenska städer" och "Hälsingland". Och som sagt, läs gärna om låtarna samtidigt som du lyssnar.

    Hagakyrkan får vi hålla koll på! Dan Berglund i en kyrka vore nog jättebra.

    SvaraRadera