torsdag 26 december 2013

Packet - ni får byta stil

Bloggen hade en utsänd på gårdagens spelning med Perssons Pack i Bollnäs. Joakim Larsson täcker julen på Minnenas Motell. 

Det är något särskilt med att se band i sina hemstäder. Något ännu mer särskilt med att se band som man älskar i sina hemstäder. Hur ska det då inte bli att se ett band man älskar i deras hemstad i landskapet där jag växte upp? Den frågan har jag tänkt på länge. För trots uppväxten i Hälsingland har jag aldrig prickat in Persson och hans pack i hembygden.

Det var efter Håkan Hellströmspelningen i början av månaden som bloggens innehavare och undertecknad kom fram till att Perssons Pack ju har sin traditionsenliga julspelning på Tuppens danskrog i Bollnäs på juldagen. Då bestämde jag mig. Det här var en chans jag inte ville missa!


Så jag gjorde en deal med farsan. ”Jag tar biljetterna, du tar bensinen.” Så vid halv tio satte vi oss i bilen och åkte de 7,4 milen mellan föräldrahemmet och Tuppens. Stämningen när vi kom fram var loj. Tuppens vet nog att det är så att många kommer bara för att få sin juldagsutgång och inte nödvändigtvis för att se packat, så musiken innan spelningen är mer åt Ibiza-techno-hållet än folkrocken. Människor släntrar in och spelningen kommer igång försent. Men när musiken tystnar i lokalen och människor börjar dra sig mot scenen förändras stämningen. Förväntan hänger i luften. Det är ändå inte bara jag som ser fram emot att se Packet ta över stan.


"Ölflaskorna i luften. Bredbenta män faller i varandras armar, får någe i öga [sic!] och vrålar med i texten."


Det drar igång. Kort inledande snack. Första låten är ”En sång om dig”, publiken trycks ihop och ölen börjar spillas. När andralåten ”Små, små saker” tar vid direkt efteråt är jag i en Hälsings rockhimmel. En av mina absoluta Packetfavoriter. Och när den tonar ut kliver Per Persson kallt fram till mikrofon och väser fram ”Här kommer en Bollnäslåt”. Nu vet alla vad som komma skall. ”Ikväll tar vi över stan” i en betydligt mer upptempoversion än på skivan. Ölflaskorna i luften. Bredbenta män faller i varandras armar, får någe i öga [sic!] och vrålar med i texten. Under fjärde låten ”Nyårsafton i New York” börjar vakterna plocka ut folk från publikhavet.

Som tur är tas tempot ned med en magisk version av ”Hanna”. Redan under första låten har jag skickat en bild till Johan med den fantastiska saken att Magnus ”Limpan” Lind, dryga två decennium äldre än övriga bandet, med en tråkig sjukdomshistoria som tvingat honom att sitta ned på scen de gånger han kunnat vara med under de senaste åren, står upp. Under "Hanna" sitter han ner igen. Men det är en av få stunder som det händer. Under nästan hela spelningen spelar dragspelsnestorn stående. Eller stående och stående. Han dansar.


Nästa låt är från 1900-blankt någonting. Den låg på Hedenhöstoppen. Kvällens äldsta låt.” ”Brooklandsvägen”.

Sen är det dags för begravning. Senast jag såg Packet konstaterade Per Persson att han tänkte spela ”Bortom månen och mars” tills det blir en självklar begravningslåt. Mina anteckningar under den här låten passar inte riktigt att göra om till text när avståndet har vuxit lite. Men låt mig i alla fall konstatera att jag är oerhört tacksam till Love Antell för att han övertygade bandet om att ge ut Öster om Heden när han kom med. För vilken nytändning den skivan gav och packet är verkligen värda att få göra sin bästa skiva någonsin tjugo år efter att de började. Därefter fortsatte det lite stillsammare temat med ”Du går aldrig ensam”.


Ordinarie set avslutas med ”Tusen dagar härifrån”. Det finns bara ett sätt att göra den bättre än den var igår. Och det är om Jakob Hellman kliver ut ur kulisserna precis i tid för att kunna nå fram till mikrofonen för en Bruce Springsteen/Little Steven-duell när första versen börjar. Och det händer ju bara i mina dagdrömmar. Tio låtar i ordinarie set, som efter publikönskemål avslutas med ”Mördar-Anders” är såklart alldeles för kort. ”Mördar-Anders” görs för övrigt i en riktigt grym version där Packet drar på ett riktigt fett rock-outro precis när jag trodde den skulle tona ut för publikens jubel.

 Extranumren består av ”Bröllopsdag” och ”Vild som Jerry Lee” som för dagen presenteras som en ballad. En sista ballad för Jerry Lee.

Spelningen är för kort. Jag kan göra en lista på minst tio låtar som jag önskar också hade varit med. Men låt mig säga såhär. Hade bloggen haft ett betygssystem så hade Johan fått mig i telefon kring ett i natt för att likt Per Bjurman eller Lasse Anrell efter en Bruce-spelning tjatat om att få ge sex plus. Om det inte varit för att spelningen var för kort.

Men Packet. Ni får byta stil. På den punkten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar