onsdag 4 december 2013

Ulf Lundell - Trunk: Hälften av låtarna håller hög klass

Äntligen har eder bloggare haft tid att lyssna ordentligt på Ulf Lundells nya. 


Tjuguåtta.

Så många studioalbum har Ulf Lundell släppt sedan debuten för snart fyrti år sedan. 
Mängden är imponerande, till skivorna ska dessutom läggas 16 romaner/diktsamlingar och ett otal turnéer. För fem år sedan sa Lundell att han var ute på avskedsturné, men det blev visst inget avsked, och det kan vi vara glada för. Singelsläppet Jag vill ha fest / En fyr i natten gav vid handen att artisten var i god form. Till rätt stor del lever Trunk upp till de förhoppningar singelsläppet gav.  

Inledande "Vi är inte arbetslösa" och "När vi var kungar" och den redan omskrivande avslutande "Jag vill ha fest" är Lundell i traditionellt Springsteenland. Inget nyskapande, men väldigt bra. Balladerna "Som en fyr i natten", "63 i november" och "Kom hem igen" visar den andra klassiska sidan av Lundell, de högklassiska balladerna. Detta halvdussin låtar är en bra insats för att komma från någon som gör sitt tjuguåttonde studioalbum.

"Vi är inte arbetslösa" är ännu bättre än jag mindes den från sommarens konsert på Borgholms slottsruin och "När vi var kungar" är en självklar låt från någon som var nostalgisk redan i tjugufemårsåldern. Vi snackar de dubbla klaviaturerna och saxofonsolon i bästa Big Man-stil. "63 i november" och "Kom hem igen" är vemodiga ballader, den förstnämnda storslaget och vackert arrangerad och den sistnämnda mer trevande och ostyrig. Bägge två lär leva längre än de flesta låtar på skivan. 

I övrigt är problemet att det saknas sovring och en producent som styr upp den gode Lundell. Det hade räckt med en bluesboogierocklåt som "Det går som smort", "Gå på tvärs" eller "Fritt fall", ett gitarriff från den ena, en textrad från den andra, en titel från den tredje och lite driv från alla tre, men tre sådana låtar är att ta i.

"Poker i Karibien" och "L-bows & Kash" är kul låttitlar och måhända roliga experiment de första gångerna man lyssnar på dem, men blir det tydligt hur Lundell inte befinner sej på hemmaplan. På hemmaplan befinner han sej definitivt inte heller i den dansvänliga latinorytmen "El Perro" som helt saknar sång av Lundell själv, men på något vis ror han hem låten ändå. "El Perro" är riktigt rolig, inte Ulf Lundell någonstans, men låten är bra. 

Jag har tidigare spekulerat om att Trunk skulle kunna vara både jättebra och ett magplask. Med ett par tre färre låtar hade den varit om inte jättebra, så nästan jättebra, nu blir den lite för lång och ofokuserad. Bara för att det går att göra ett entimmesalbum så måste han inte göra det. Men hälften av låtarna håller hög klass! Trunk är långt ifrån ett magplask och det räcker väldigt långt. Nu väntar jag bara på en turné till våren. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar