The Highwaymen - "Desperados waiting for a train"
Den här låten är verkligen den amerikanska myten för mej. "He let me drive his car. When he's too drunk to". För klart en måste ha bilen även när en är full. De fyra countrylegenderna Johnny Cash, Willie Nelson, Kris Kristofferson och Waylon Jennings byter av varandra vers efter vers. Vi får höra den rörande historien om barnet och den gamla mannen. En låt det inte går att tröttna på.
Gail Davies - "Unwed fathers"
En sommarkväll i mitten av 00-talet slötittade jag på en dokumentär om country, den kan ha handlat särskilt om kvinnliga countryartister. Låten jag fick med mej från dokumentären var Gail Davies "Unwed fathers", som konservativa radiostationer vägrade spela eftersom den handlade om ett så kontroversiellt ämne.
Gram Parsons - "Return of the Grievous angel"
Gram Parsons gamla hit som för några år sedan äntligen hittade hem till mej.
Neil Young - "Unknown legend"
Kanske en renlärig countrypuritan skulle tycka den här låten är för lite country och för mycket rockhit, själv struntar jag i sånt och drömmer mej bort till en Harley Davidson på motorvägen genom öknen.
Emmylou Harris - "Leaving Louisina In The Broad Daylight"
Att välja ut en låt med världens bästa Emmylou Harris är inte lätt. Men eftersom det här tycks bli en lista där upptempolåtar är prioriterade fick det bli en sådan. Nu blir det dans.
George Jones - "A Good Year For The Roses"
Jag hörde Stefan Sundströms svenska tolkning av "A Good Year For The Roses" redan för snart femton år sedan. Hans låt "Fläder" från Babyland är en sorglig snyftare där Niko Röhlcke excellerar på pedal steel. Rumlaren George Jones har jag börjat upptäcka först på senare tid. Här finns nog en hel del kvar att höra.
Rodney Crowell - "Earthbound"
2005 spelade Rodney Crowell på Hultsfredsfestivalen inför en pinsamt gles publik. Själv hade jag blivit nyfiken på honom när han släpptes till festivalen tidigt 2005, en av de låtar jag hittade var den här dängan.
Crosby, Stills, Nash & Young - "Teach your children"
Tillsammans åstadkom David Crosby, Graham Nash, Stephen Stills och Neil Young magi, även ifall det finns de som hävdar att det värsta de tre förstnämnda gjorde var att plocka in Neil Young som fjärde medlem. Genast framstod de andra som medelmåttor. Själv har jag alltid hållit Deja Vu som deras finaste stund, och då i synnerhet den här låten.
Tammy Wynette - "Stand By Your Man"
Är låten ironisk eller inte? Bra är den hursomhaver.
Kris Kristofferson - "Feeling mortal"
Vithårig, skäggig, solbränd och med ett ansikte där åren syns. Precis sådan var Kris Kristofferson på Roskildefestivalen förra året och precis sådan är den här låten från hans senaste skiva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar