Varje gång Makthaverskan har spelat i Göteborg, vilket de ganska ofta gör, så har jag lyckats med att ha annat för mig. Så när jag fick höra att de skulle spela på Pustervik och dessutom ha My Darling YOU! med sig så bokade jag tidigt in fredagen den 14 mars för spelning och inget annat.
På förhänget innan spelningen spekulerades det i vilka som skulle var huvudakt. Någon menade att det var självklart att My Darling YOU! gick på sist med den kultstatus de har + att det var deras första spelning på länge. Andra som mig själv såg det som mer troligt att Makthaverskan gick på sist, dels för att de stod först och störst på evenemanget och dels för att de trots allt har blivit rätt så stora här i deras hemstad.
Mycket riktigt är det också ”bandet med dom långa låttitlarna och korta låtarna” som äntrar scenen först. Alltså My Darling YOU! med Klas på sång och gitarr och Christoffer på bas. Jag upptäckte deras musik för kanske tre år sedan och hade stora förhoppningar inför spelningen. De börjar med några låtar som jag inte känner igen och det verkar som att publiken på Pustervik inte gör det heller för det är lite stelt.
Kan hända att låtarna är från deras kommande skiva, eller ja EP, de har ju släppt 10 EPs men inte en enda fullängdare genom åren. Därefter går de av scenen ett tag för att komma tillbaka några minuter senare till dunkande musik, med Klas lite smådansande med en öl i handen. Kvällens märkligaste ögonblick. Sedan spelar de "I adore you" och "Hungry & alone", låtar som jag gillar och enda gången publiken riktigt kommer igång. Om jag minns rätt nu fyra dagar efter spelningen så gick de av efter det. Jag hade gärna hört några av deras mer kända låtar som "Please don’t talk to me I fall in love so easily" eller varför inte "This weather pisses me of" dagen till ära. Nu blev det ett ganska slätstruket framträdande och kanske har familjelivet tagit en del av energin.
Desto livligare blir det när det är dags för Makthaverskan. I alla fall i publiken. Makthaverskan har sedan de kom fram 2009 skaffat sig en imponerande fanskara och det fattas inte energi bland dem ikväll. Det gör det dock på scenen. Maja Mathé Milner har en fantastisk röst, men det krävs mer än så för att skapa en närvaro på scen. Det är lite sött med hennes blyga framtoning men nog borde man kunna kräva mer efter fem år som band. Den Mr. Medeltidfriserade Gustav med katten Gustav på gitarren är den som i alla fall försöker skapa kontakt med publiken. I slutet av spelningen slänger han sig till och med ut i folkmassan och spelar tamburin surfandes över publikhavet.
Kvällens behållning är "Antabus", "No Mercy" och "Vi var människor från början" och det är på inget sätt en dålig spelning de gör, låtarna sitter bra och jag var nöjd efter spelningen, men de kunde ha visat mer engagemang. Nu var det snarare som en vanlig dag i replokalen. ”Allt är ju så jävla tråkigt” sa bandet i en intervju förra året, och det är lite den känslan man får att bandmedlemmarna har denna kväll. Tur att fansen som är där inte märker det och med sin energi ändå gör spelningen lyckad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar