torsdag 1 augusti 2013

Inspirerad Tomas Andersson Wij på Ekenäs Slott

Eder bloggare såg Tomas Andersson Wij spela på Ekenäs Slott utanför Linköping igår.

Inramad av ett vackert renässansslott mitt ute på den östgötska landsbygden spelade Tomas Andersson Wij denna sista julikväll 2013. "Jag har spelat på tre-fyra Östgötska slott nu, för mej kommer Östergötland alltid vara mer Jane Austen än Lars Winnerbäck", som han själv uttrycke det. Bakom scenen och TAW syntes fält och skogar och till vänster stod det vita slottet. Miljön passade!

Jag har sett Tomas Andersson Wij spela själv med sina gitarrer några gånger nu och jag undrar om inte detta var hans mest inspirerade kväll hittills. Med en snäll, lyssnande, nykter, sommarglad och sittande publik. Då funkar till och med de mer introverta och allvarsamma låtarna utmärkt.

Ibland saknade man kanske något extra instrument eller ett helt band. Men oftast är det tvärtom, de flesta av TAWs låtar blir bara starkare ju mer avskalat han framför dem. Det märks på en del av hans skivor, hur de ibland blir för överproducerade. Trots sällskap av bara akustiska gitarr, munspel på några låtar och lite eko så lyckades TAW låta mycket. Gitarren växte i hans händer.

Låturvalet var lite oväntat. Senaste skivan, förra årets Romantiken, saknades nästan helt. Oväntade låtar från debuten, den lite bortglömda tredjeskivan Vi är värda så mycket mer och den självbetitlade skivan som kom i mitten av 00-talet spelades - men ingen "Landet vi föddes i" eller "Evighet".

TAW berättade att han fått rätt många önskemål om låtar inför den här konserten och tänkte försöka tillfredställa så många som möjligt. Kanske förklarar det en del udda låtval? Men precis som på tidigare TAW-konserter jag sett drog "So long", "Tommy och hans mamma", "Hälsingland" och "Där får jag andas ut" ner stora applåder. Som ett av extranumren kom Ulf Lundells "Diamanter", lite finurligt presenterad som en låt som passade i "detta landskap".

Eder bloggare fick både höra många favoritlåtar och en del låtar som knappt blivit lyssnade på tidigare. Det är inte lätt att framhålla enskilda favoriter, men jag gladde mej särskilt åt "Blåa berg", vackert påannonserad om hur han var på bröllop på en Hälsingegård och blickade ut över de blånande bergen och slogs av hur inget försvinner. Nere på kyrkogården ligger hans syster och morfar och väntar på honom. "Blåa berg" är en underbar låt från början till slut.

En annan låt som påades fint var "Där får jag andas ut", med berättelsen om TAWs farfar. Predikanten som for runt i Norrland, predikade och startade församlingar. Hur hans "något mer klentrogna sonson" följde med honom på en resa strax innan farfaders död på nittitalet. "Där får jag andas ut" har mycket riktigt tillnamnet "avsked till en svensk predikant".

Överhuvudtaget var mellansnack och påannonseringar väldigt bra, kanske extra kul att berätta när publiken sitter så snällt och lyssnar? Tomas Andersson Wij är verkligen en fantastisk berättare, både mellan och i låtarna. I hans låtar finns både storstaden och landsbygden. Man kan gå på både Västerbron och den lilla stigen ned till tjärnen. Däri ligger hans storhet.

Och till er tjänst, setlistan.

  1. Stjärnorna
  2. Vi är värda så mkt mer
  3. Jag börjar minnas mej
  4. Vågor
  5. De gröna vagnarna
  6. Ring mig Johanna
  7. En svensk rockstjärnas död
  8. Sanningen om dig
  9. Där får jag andas ut
  10. Mellanstora mellansvenska städer
  11. Tommy och hans mamma
  12. Sturm und drang
  13. Oroshjärta
  14. So long
  15. Hälsingland
  16. Blåa berg
  17. Diamanter (cover på Ulf Lundell)
  18. Varm sjö

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar