Död stjärna är betydligt bättre än sitt eftermäle

Död stjärna hör inte till Eldkvarns mer kända alster, inklämd som den är mellan de hyllade Limbo och Atlantis. I den ambitiösa boxen Den goda skörden nämns skivan knappt och i bandets setlistor de senaste åren har den inte satt några djupare spår. Död stjärna framstår idag lätt som en av de där "halvdåliga skivorna" det ofta talas om.

 

För mej är Död stjärna ändå speciell, det var den första skivan jag köpte när jag tillbringat ett år i sällskap med Limbo och den utmärkta samlingen Eldkvarns bästa från 2000. Tidig höst 2002 hade skivan ett år på nacken, hade åkt ned till midprice på Ginza och fick komma med i en beställning. Jag bör ha resonerat som så att om jag skulle få chansen att se bandet live var det bäst att ha hört det nyaste materialet. 

Om Död stjärna är mer eller mindre bortglömd idag hur mottogs den då när den kom?

Visa oss, Google.

"Sammanfattningsvis gör Eldkvarn sitt jobb som vanligt. I början lyssnar jag och känner efter. Men när fem låtar gått tröttnar jag och önskar att plattan ska ta slut snart. Eldkvarn är ett av de där banden som gör sig bäst i korta stunder."
(Dagensskiva.com)

"Död stjärna har inte ett lika konstnärligt djup som Limbo, men ändå, åter en mycket bra skiva från Eldkvarn."
(SvD)

"Och efter ytterligare en skiva som kvalar in bland svenska klassiker inser man att ingenting stoppar kungarna från Broadway. Eldkvarn står upp än."
(Musiklandet) 

"Eldkvarn år 2001 är lika vitala som när de spelade Musik för miljonärer för tjugo år sedan."
(Nöjesguiden)

"Jag är fortfarande lite besviken på delar av "Död stjärna", den känns ibland aningen snabbskissad jämförd med den tunga, ambitiösa "Limbo". Men när Eldkvarn här flätar ihop materialet från de två albumen faller bitar på plats och flera låtar växer." 
(Aftonbladet, recenserar turnépremiären)

Inga sågningar, tvärtom en övervägande bra kritik även ifall skivan står i skuggan av Limbo. Men visst uppskattades Död stjärna när den kom. På försäljningslistan gick skivan in på plats 11 och den stannade kvar på listan fem veckor. På den här tiden såldes det gott om skivor och Eldkvarns publik hade definitivt inte tagit till sej mp3:orna. De vann måhända ingen ny publik på skivan men fansen köpte den.   

Jag minns hur jag satt och läste pressinfon om skivan och där stod att läsa om hur Plura Jonsson nu åter sjunger om Broadway, men den här gången är det inte barndomens Bråddgatan i Norrköping utan verkligheten Broadway i New York. Plura hade tillbringat mycket tid i den stora staden senaste åren (senare har vi kunnat läsa om detta i bloggen och boken Resan genom ensamheten). Någon vecka efter att skivan släppts inträffade terrorattentatet i New York. Kusligt. 

Hösten och vintern 2002 - när skivan alltså hade ett år på nacken - lyssnade jag igenom Död stjärna, både hemma vid stereon och genom att systematiskt plocka med låt efter låt på mina bussblandband. Jag minns att jag inte tycker skivan är lika bra som Limbo och hitsamlingen, men samtidigt var den ingalunda dålig. Nån gång kring nyår bör jag ha hunnit ge alla låtar en rejäl chans. Den långa "Kvicksilver" fanns med på bussblandbandet när jag for ut till Tranemo för julfirande.  

Häromveckan klickade jag mej fram till skivan på Spotify och började lyssna igen. Utöver "Runt solen" och "En farlig väg" har jag inte lyssnat speciellt mycket på skivan sedan nyåret 02-03. Vad skulle möta mej? Vad skulle jag tycka om skivan idag?

Död stjärna lider verkligen, precis som när den kom för mer än tolv år sedan, av jämförelserna med Limbo. På sätt och vis är det som att Eldkvarn försökte göra en Limbo 2,0, men utan att ha lika bra låtar eller en lika hård producent som Peter LeMarc. Hade skivan kommit efter en annan Eldkvarnskiva hade den nog klarat domen från kritiker, lyssnare och eftervärld bättre. 

Många av låtarna går alltså i samma stil som Limbo, men det finns även upptempolåtar såsom "Jag står upp än" (enda låten jag hört live från skivan, den fanns med på två spelningar 2011) och "En farlig väg". Annars präglas skivan av att låtarna går att dela upp i två högar, den nyförälskade högen och högen med låtar som handlar om att ha blivit ensam igen. Plura bearbetar både ett avslutat och ett påbörjat förhållande på Död stjärna. Det gör att en bitter och nästan hatisk låt som titellåten kan följas av den extatiskt nykära "Jag älskar dig". Skivans texter är minst sagt splittrade.

De två låtar jag genom åren fortsatt lyssna på från skivan, Carlas "Runt solen" och "En farlig väg", är fortsatt högklassiga. Varför inte plocka in någon av dem på setlistorna nu 2014?

Titellåten, "Jag älskar dig" och "Maria inför Gud" är bra låtar. Den 7 minuter och 39 sekunder långa "Kvicksilver" är en mycket bra låt när man lyssnar på den, inte minst Claes von Heijnes orgel bidrar till låtens magi. Men till skillnad från andra långa Eldkvarnepos som "Blues för Bodil Malmsten" och "27" stannar den inte kvar i medvetandet på samma sätt när låten klingat ut. Kanske behöver den ännu mer tid? Jag vill gilla den ännu mer än vad jag gör.  

En låttrio jag inte riktigt tänkt på tidigare men som verkligen framstod som några av skivans starkaste när jag åter plockade fram skivan är "Jag har inte tänkt på dig", "Låt kärleken stanna kvar" och "Mitt hjärta tillhör dig". Tre låtar som följer en tidslinje, dig-et byter identitet och Plura går vidare med en from förhoppning om evig kärlek. Är det några låtar jag plockar med mig från min återkomst till Död stjärna så är det dessa låtar. De håller mycket hög klass alla tre och hade tvivelsutan kvalat in på vilken av Eldkvarns mer kända skivor som helst.

Samtidigt är det alltför uppenbart att skivan är för lång och hade mått bra av hårdare redigering. Bara för att CD-formatet så tillåter måste man inte pressa in tolv låtar och nästan en timmas speltid. Med 9-10 låtar hade skivan direkt blivit så mycket bättre. En mer bestämd producent hade säkert uppmanat Plura att stryka låtar som "Svarta segel" och "Allting jag aldrig fick av dig", de är för smutsiga och funkade säkert som skön terapi när de skrevs, men de behöver inte ges ut. Titellåten och "Jag står upp än" räcker till.

Faktum är att skivan saknar en riktigt tydlig hit, nu är Eldkvarn i högsta grad ett albumband men likväl behöver en skiva en hitlåt. "Jag står upp än" släpptes som singel men den har inte samma nerv i sej som senare års hitsinglar. Bandet kände tydligen detsamma, för lagom till att låten plockades in på setlistorna 2011 spelades den in på nytt en kortare och mer snärtig version som också släpptes på Den goda skörden. "En farlig väg" hade kanske kunnat passa bättre att lansera?     

Men hitsingel eller ej och låt gå för några halvdana låtar - Död stjärna är betydligt bättre än sitt eftermäle. Alla Eldkvarnfans borde ge skivan en chans. Ni kommer gilla den. 
  
De många låtarna och de blandade känslorna gav tydligen Plura skrivkramp, för efter Död stjärna kom ingen skiva med nytt material på nästan fyra år. Ett så långt uppehåll har bandet aldrig haft. Framåt jul 2002 släppte de "coverskivan" Brott lönar sig alltid, där bandet gjorde egna versioner av låtar Plura skrivit till andra. Där har vi en Eldkvarnskiva jag faktiskt aldrig lyssnat på i sin helhet. Det får bli en annan ledighet det.