lördag 11 januari 2014

Musik för en grå vinter

Årets första skivrecension - av solodebutanten Henrik Ivarssons EP som släpptes idag. 

Jag satt på vagnen ned mot stan för några dagar sedan. Då kom tredje låten på Henrik Ivarssons självbetitlade EP, "det tycks aldrig vilja sluta regna, men det tycks aldrig vilja bli varmt, så ge mej något mer, som fyller mitt hjärta". Jag tittade ut och såg den gråa regniga vintern, som varit ungefär likadan i ett par månader nu, och plötsligt kom recensionens första mening till mej: Det här är musik för en grå vinter. Inte en vit, inte en grön. Utan en grå. Med Henrik Ivarssons dystra texter och stämningsfulla pianodominerade musik får vintereländet ett lämpligt komp.


De fem dystra låtarna, med Henrik Ivarssons välmodulerade stämma och Anders Bäckmans piano ständigt närvarande, ger ekon av både Nick Cave och Peter LeMarc. Om en sådan kombination kan tänkas. Henrik Ivarsson solodebuterar med den här skivan, men han är ingen nykomling utan har bakgrund i både ett flertal band och som skivproducent. Rutinen lyser igenom. Jag gillar verkligen skivan.   

Kanske är de här låtarna som klippta och skurna för just EP- eller spellisteformat, ett helt album vore kanske för tungt. För svartsynt och dystert. Men de här fem låtarna, framförallt "Där skuggor vuxit sig fast",  kommer ha en given plats hos mej åtminstone så länge det gråa stannar kvar. Och nog skulle de här låtarna passa även en magisk vårmorgon?     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar