måndag 9 september 2013

2005

1 januari 2006 skrev jag om 2005 i min helgondagbok.
årets...
skiva: Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
skivor jag förmodligen gillar starkt men inte hört alls än: Prairie wind (Neil Young) och Tomas Andersson Wijs självbetitlade.
skivor jag gillar starkt men ändå inte hört tillräckligt än: Främmande land (Mikael Wiehe) och Skebokvarnsvägen 209 (Thåström).
skiva som kunde ha blivit: Om Lundells Högtryck (maj) och Lazarus (september) komprimerats ihop till en skiva hade den sannolikt varit en av årets bästa.
deathpunkskiva: Turbonegro - Party Animals
skiva som dessvärre blev något av en besvikelse: Doktor Kosmos - Ett enkelt svar (för lång, för spretig, för många halvdana låtar)

årets...
låt 1: Eldkvarn - Konfettiregn
låt 2: Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare)
comeback: Mart Hällgren och hans Total Egon
musikupptäckt 1: POST (iofs genom en skiva från 02, men spela roll)
musikupptäckt 2: New Order (iofs genom deras åttitalsmaterial, men spela roll)
konserter: svårt att säga, men Total Egon (Skene 29/1 och Göteborg 23/4), Ulf Lundell (framförallt Tyrol 9-10/11) och Håkan Hellström (framförallt Hultsfred 18/6) var otroligt bra.
festival: alltid Hultsfred

Och idag? Jomen jag skulle nog säga att Ett kolikbarns bekännelser fortfarande är den bästa skivan och att "Konfettiregn" och "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" är de bästa låtarna som kom 2005. Överhuvudtaget kan jag väl fortfarande känna igen mej i det mesta jag skrev då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar