Visst, "Senõr", "Changing of the guards" och möjligen någon mer låt är jag välbekant med och gillar. Men skivan i sin helhet är ännu, trots åtminstone fjorton års relativt flitigt Dylanlyssnande, rätt anonym för mej. Street Legal har alltid hamnat i skymundan av andra sjuttitalsalbum, givetvis Desire, men även Blood on the tracks.
Det är bland det roligaste som Dylanfan, att hans enorma diskografi ännu kan erbjuda relativt outforskade delar som är väl värda att upptäcka.
Ska jag försöka ta reda på vad Dylan ser där till vänster? Är det till sist dags för Street Legal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar