Lördagen 10 juli 2004 regnade det så jag trodde himlen sprungit läck, dessutom hade jag knappt sovit en blund på hela natten och jobbat ett långt dagspass. Den kvällen skulle Staffan Hellstrand göra en gratisspelning i Ramnaparken. Jag hade inte sett honom förut och var rejält sugen på spelningen men omständigheterna hade kunnat vara bättre.
Efter en lång dags velande bestämde jag mej för att ändå bege mej dit, annars hade jag bara ångrat mej i efterhand. När jag kom fram visade det sej att konserten flyttat in i Ramnakyrkan. Den gamla kyrkan och besökarnas våta kläder som torkade ramade in kvällen på ett mysigt vis.
Staffan Hellstrand turnerade på den då aktuella skivan Elektriska gatan, vilket jag ännu inte hade hört. Så jag bar med mej en viss oro för att jag knappt skulle känna igen en enda låt, bränd av tidigare sådana erfarenheter. Men av de ungefär dussinet låtar han spelade var hälften nya och hälften gamla. Bland de nya utmärkte sig "Bortamatch" och "Romeo i Stocksund" tydligast, den sistnämnda var förmodligen kvällens bästa. Så mycket för min oro! Han spelade även "Hela vägen hem", "Bilder av dej", "Lilla fågel blå", "Fanfar", "Precis som du är" och "Decemberblommor". Ett utmärkt urval. Den sistnämnda hade jag lyssnat på en hel del där tidigt 00-tal, men eftersom det kändes hyfsat obskyr hade jag verkligen inte väntat mej att få höra live.
Jens Back kompade på piano på de flesta låtar, på "Romeo i Stocksund" visade han sej dessutom ha dragspelscills av rang. Senare på sommaren laddade jag ner "Romeo i Stockund" och fick en ny favoritlåt med den gode Staffan.
Jag var väldigt nöjd med kvällen, i helgondagboken skrev jag "en väldigt bra konsert".
Tydligen fann jag det även relevant att meddela mina dagboksläsare att jag somnade väldigt gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar